Motstridiga krav när barn söker information

Hej! Ofta när jag mötte förskoleklassbarnen blev jag år efter år lika förvånad som nyfiken var det var som gjorde att de ofta var rädda för att misslyckas(?). Många gånger när vi var i datasalen så kom frågorna om de gjorde rätt och hade prestationsångest. De hade sådana föreställningar kring HUR de skulle lära sig nya saker i skolan och att det bara verkade finnas ett sätt som var rätt(?). De tog ofta ett par lektioner innan de förstod att jag inte var den lärare som tänkte ge dem några rätta svar utan istället utmanade dem med frågor, hur tänkte du då? vad är det du vill göra? har du testat själv eller tillsammans med en kompis? vad hände? hur gjorde ni? osv...
Klart att man ibland vill ha ett svar men finns det verkligen bara ETT rätt svar?
Jag tror lärandet inte sker genom att du hittar svaret utan det är under resans gång som lärandet sker. En regel fanns i datasalen med 6 åringarna och det var att alltid sitta tillsammans med en kompis. I början för att datorerna inte räckte till annars med tidigt såg jag också den viktiga kommunikationen och lärandet som skedde dem emellan eftersom vi lär oss av och tillsammans med andra.


Barn förväntas vara självständiga och använda sig av
digitala redskap när de söker efter information under
de första skolåren. Men skolan har en stark tradition
av att man ska hitta rätt svar och att böcker är bättre
än internet. Det framgår i Anna Lundhs avhandling
“Doing research in Primary School: Information
Activities in Project-Based Learning”.

tryck på länken nedan så kommer du till avhandlingen


Motstridiga krav när barn söker information